Jag avvecklar film på film.
Har nu sett:

 

Crazy Stupid Love
Om man vill se en halvsorlig, rolig, romantisk film med en snygg blond karl (Ryan Gosling).

 

Friends with benefits
Inte vad jag hade trott. Sämre faktiskt, kan bero på att jag ogillar Justin Timberlake.
Men ja, en fin kärleksfilm.

 

Hall Pass
Rolig, galen och romantisk film.

 

Its a boy girl thing
En riktig tonårsfilm, och ja..

 

Monte Carlo
En riktig tonårsfilm även detta. Men fin natur..?

 

Har några filmer kvar att se. Nya Harry Potter, nya Pirates, Water for elephants och Whats your number.
Något att göra även imorgon alltså :)

Colin Egglesfield. Nyss sett en film där han var med, oh my. Something Borrowed.


Mycket, mycket, mycket bra film. Perfekt att se på när man vill se romantik utan dess like.

Nu på med nästa film!

Det kommer bli en jobbig dag imorgon.

Efter att ha en fullständig tråkig och känslosam helg, ordnades allting upp med ett filmbesök i Smb hos karln. Helgen har varit som en bergodalbana, men det ska man få ha ibland. Kan kanske bero på att jag ska till Falun imorgon och träffa kirurgen och se vad han säger om benet. Det kan även bero på att man ska på begravning på fredag.
Men i alla fall, det ordnades upp och nu känns det bättre än vanligt. Det kanske finns bra kärlek ändå.

Kan verkligen sluta att vara avundsjuk på denna tjej. Det är så här jag vill kunna sjunga. Inget daltande utan ha en power och aldrig känna att det är kämpigt att sjunga. Magisk med röster som liknar denna.

Man slutar aldrig att förvånas ändå. Gör inte så, så gör man det. Människan är ett envist, drygt jävla djur.
Varje dag våndas jag av hur jag tänker och funderar på vad jag vill ta vägen och göra. Ger ett ultimatum, och personer gör det ändå. Ska man då skratta åt det för man visste att det skulle ske eller bli skitsur fast man ändå påverkat beslutet som personen i fråga tog?
Mamma säger varenda dag att hon vill vinna pengar. Och jag börjar verkligen på riktigt förstå henne nu. De som har pengar eller kan leva med de pengarna de tjänar in säger att pengar kan inte köpa glädje. Men tro mig, det kan den. Pengar är inte allt? Pengar är väldigt nära allt. Utan pengar lever du inte. Men i alla fall, blogginlägget skulle inte handla om pengar. Pengar finns och det är bra, dock inte i min plånbok.

Nej, men börjar verkligen fundera över det här med att man ständigt ska sätta sig själv i skiten. Gör man det för att man vill eller gör man det för att det "råkar bli så". Jag har intalat mig själv att skiten kommer till mig, och inte något som jag skapar själv. Det är vad jag tror. Men när man väl överanalyserar skiten som kommer så är det oftast jag själv som satt mig i skiten. Och då går jag in i förnekelse. Sen kör vi om proceduren.

Men i alla fall. Det är fredag, jag är nykter och det är väll ändå det som är huvudsaken.
Ett tips till mig själv, lyssna inte på lugn musik på kvällarna/nätterna - allting känns värre då.

Haha åh, kärlek.

Så, då har man upplevt sin första tenta och ja.. det var väll som ett vanligt prov. Inget speciellt att se där alltså. Men det gick väll någorlunda i alla fall. Bestämde mig även för att hoppa av skolan i och med detta. Och ska skicka in pappret imorgon som ska göra det definitiva. Det känns rätt. Det känns skönt. Och jag slipper bli lärare.
Sen fick jag träffa karln, trevligt värre. Och sen hem för att kasta sig i sängen och utbrista "äntligen hemma".
Har redan hittat utbildningen jag ska söka till hösten, men tills dess lär jag hitta på vad jag ska göra. Kurs, jobb eller slajda runt. Bra fråga.
Ska i alla fall försöka få upp träningssatsningen igen och ja.. bestämma mig i andra saker också :)

Var till sjukgymnasten idag, och där fick man ännu mer motivation till att träna och även veta att jag kommer troligtvis ha lite småvärk hela tiden, inget som kommer försvinna. För tydligen så kan inte kroppen komma tillbaka till sin naturliga "bana" vilket gör att det knakar och värker hela tiden. Så smällen gjorde mig sne :P Otroligt :P
Efter sjukgymnasten blev det gymmet och simning, så otroligt härligt att simma dock glömmer jag alltid bort antalet längder när jag simmar. Men det är terapi och terapi behövs :D

Snart kommer mor hem och snart dags för andra halvleken i fotbollen!
Och jag tänker på vin. Så förbannat drygt.

Befinner mig i Västerås och har det fantastiskt.
Har möjligtvis funnit mig en utbildning (och ja ett jävla daltande). Den är i Göteborg!
Imorgon är det dags för första tentan ever.
Karln får jag besöka imorgon, den bästa karln - min karl.

Tydligen har man missbrukartendenser också.
Alltid trevligt att träffa kära PL.
Man blir klokare och får en mer insyn på livet.

Nu slutet på "En natt på museet", sen sova för att komma upp tidigt imorgon och få sällskap till skolan med kära syster och Con. Man lär ju ha moraliskt stöd när det är dags för tentor och sånt där dravel..

Jag pluggar till något som jag i slutändan inte ens vill bli. Jag pluggar för att jag vet att det är enda chansen att få flytta hemifrån. Jag vill inte leva som vikarie det fungerar inte längden och jag har redan provat på det.
Jag pluggar och sätter mig i skulder, skulder som jag egentligen vill vara utan.
Söker en lägenhet och får gå på visning, har första tjing och allt. Men hon som ska hyra ut den kan inte bestämma sig, vilket gör mig helt galen. Jag kommer inte orka pendla till skolan, då struntar jag i hela grejen och får leva i fattigdom istället.
Jag berättar att jag älskar en annan och då dyker gamla flammor upp som "gubben i lådan", som jag en gång älskat av allt jag hade. En karl som väntat, tänkt och saknat mig. Och jag pallar verkligen inte. Bara försvinn, det är drygt som det är ändå.

Vad vill jag bli när jag blir stor?
Fotbollsproffs (först lär jag göra könsombyte och gå tillbaka 10år av mitt liv).
Idrottslärare?
Personlig tränare?
Simlärare?
Har inte den blekaste aning.

Jag vill ha ett mejl idag, och det svaret kommer nog betyda mer än något annat. Nu, tack.
Eller varför inte vinna några miljoner på lotto.

Nu ska ni få veta att jag faktiskt talar sanning om att jag inte riktigt är mig själv, ett exempel kom redan idag nämligen.

Igår när jag gick och lade mig så ställde jag klockan på nio för jag skulle upp och träffa PL. Och jag går upp när klockan ringer, eller ja går upp halv tio. Går ner för att leta på något i skafferiet, där man aldrig hittar något. Sen kommer jag på att jag lär leta upp lappen där tiden och datumet står. Så jag springer upp i panik då jag tror jag försovit mig. Letar fram plånboken och hittar lappen och tiden. 5/10 - 10.30, då utbrister jag "åh, vad skönt det är ju inte förens imorgon". Och glömmer helt bort det och går senare till farmor och hjälper henne att tvätta fönstren. När jag kommer tillbaka därifrån inser jag att det är Grey's ikväll, och inser då också att det är onsdag idag. Och där inser jag också runt tio över 1 när PL ringt att "jävlar, det är ju onsdag idag". Så det blev inget möte med PL. Istället blev det en konstigt tisdagsonsdag.
Så ja. Det är mycket i skallen just nu. Lägenhet, föräldrar, kärlek, vin, fotboll, skola + skola + skola, begravning. Alldeles för mycket helt enkelt. Vet inte riktigt hur jag ska rannsaka mig själv. Men en flytt skulle verkligen behövas. Imorgon skulle hon försöka hinna med och lämna besked om lägenheten, så får hoppas på att hon gör det. Det är fruktansvärt jobbigt att inte få något svar. Jag kan liksom inte planera någonting, vet ju inte om jag ska fixa ett flyttlass till helgen eller inte. Men ställer in mig på att bo i Ludvika ett tag till, vilket går emot allting som jag vill, eller bli tvungen att flytta till ett skabbigt hotell.


Grey's Anatomy började idag, och det är så bra att jag saknar ord. Underbara karaktärer.

Det är inte varje dag man får en snygg truckkille att rädda en från en sliskig turk. Men det hände idag, så därför säger vi att det är en bra måndag. Fast jag inte hört något om lägenheten, och det är verkligen piss. Men inget jag kan göra någonting åt. Får väll helt enkelt söka vidare, fast jag blev kär i den. Så jävla drygt att man inte kan söka en studentbostad, fast egentligen vill jag inte ha en sådan lägenhet heller. Menmen. Min kära syster har ordnat en arbetsintervju åt mig när jag väl flyttar ner till Västerås som personlig assistent, vilket är helt fantastiskt! Precis vad som behövs :) Jobb = mer pengar!

Annars så är det väll en hel kansig måndag. Så sjukt trött och på sjukt dåligt humör. Som vanligt alltså.

Så ja.. Jag kan inte dricka alkohol av någon konstig anledning, jag spyr helt enkelt. Från att kunna dricka två liter till två glas, är inte riktigt ultimat. Kanske ska man försöka låta bli alkoholen.. Men det är så svårt, när det känns som Alla dricker. Ja, ett jävla i-lands problem. Jag tycker ju om skiten.
Men i alla fall, det var kul att träffa a-l igen. Eller ja, det är det alltid dock hade jag bättre humör den här dagen än sist. Sen en kväll och dag i Smb, och så var man hemma igen. Det är fint med rutiner ändå.

Vi tar en bra nyhet också. Mitt lår, min heffaklump är väääääldigt mycket mindre nu. Jag kan t.o.m ha på mig min tajta tröja, så det är fantastiskt. Jag är glad, mycket glad. 1cm mindre var den, dock börjar det se ut som det börjat bli vätska i den men det får doktorn ta den 17e.

Imorgon är de domedagen och jag känner på mig att det är negativt. Men vafan, jag hoppas in i det sista! SNÄLLA!

Och sen är det dags för Köping igen, måndag = redovisning. Skola = lång bilresa. Aja, ska köpa lim till håret imorgon i alla fall, om det kommit in. Kan bli snyggt. Och jag älskar min jacka, dyr som fan så den borde vara snygg!

 

Blev ett konstigt inlägg det här :P

Åter till gamla vanor, med Winnerbäck i spets. Gamla låtar till ett nytt liv, dock betyder låtarna precis
lika mycket då som nu. Livet speglar sig fortfarande i texterna. När man relaterar till en text så vet man
att någonting inte stämmer eller stämmer, beroende på vilken låt det är.
Och för min del har jag nog trasslat mig in i det igen.



När man hittar rätt så ska det kännas i hela kroppen, var det någon som sa.

Håller alla mina tummar, och hoppas på livsförändring på måndag.

- Det finns tamefan dryga jävla människor överallt. För det första, lägg ner era jävla fb-konton om ni bara ska lägga upp "tycka synd om"-statusar om er själva. Jag pallar tamefan inte. Skärp er, skaffa er ett liv istället. För det andra, det är inte konstigt att folk väljer bort er.
- Kan ni inte köra bil, ska man inte heller köra bil. Jävligt logiskt men tydligen jävligt svårt att förstå. Det finns någonting på vägen som heter KRYPFIL, använd den!
- Jag vill flytta så mycket. För varje gång jag lämnar stan så känns det fantastisk och varje gång jag kommer hem blir jag förbannad. Så trött på omgivningen och alla dess förutfattade meningar. Trött på folket som finns i Ludvika och deras jävla sätt att agera och finnas.
- Trött på dem här jävla cykelbyxorna så jag kan spy. Det kliar, det gör ont, det värker och jag kan fan inte göra något åt det.
- Jag hatar mitt ben och vill kapa bort det och ge det till hajarna. Det ser förjävligt ut och jag kommer aldrig acceptera att jag ska se ut så här hela mitt jävla liv.
- Mitt öra värker, och det kan fan också fara åt helvete.
- Snart är det halt ute och då är bilsäsongen över. Skit.

När fan kan man börja om? Göra om och göra rätt. Men när vet man att det man valt är rätt? Suck.

LÄGENHET NU.

Det händer så mycket att jag knappt vet vad som egentligen händer runt om.
Jag har haft så otroligt mycket i skolan att mitt huvud nästan fallerat. Det har faktiskt varit en riktigt hemsk uppgift. Satt från halv tre till elva igår och bara skrev och letade fakta för att sen se idag att jag hade gjort fel. Så det var bara att skriva om allting men nu är det i alla fall inskickat och inget mer går att göra.
Har hur som helst fått sluta med de starka tabletterna så huvudet är mer med i vardagen igen. Men det känns ovisst med allting. Jag törs inte ens tänka på mötet med kirurgen senare i oktober. Är livrädd för att någon ska säga något så man står det med ingenting kvar att göra.

I lördags lämnade min/vår farfar jorden. Det har fortfarande inte smällt in i varken kropp eller själ. När folk frågar så vet jag inte vad jag ska säga. Det är fruktansvärt och hemskt. Det är jobbigt när en släkting plötsligt inte finns kvar. Han kommer aldrig någonsin finnas med vid någon högtid igen. Han kommer aldrig ringa igen. Han kommer aldrig komma hit igen. Nej, fan.
Men de säger att det var bäst för honom själv eftersom han led så pass mycket som han gjorde. Men ändå vill man att alla ska få leva tills de blir 100 år. Det är Fan Inte Ok.
Farfar, jag älskar och saknar dig.

Tisdag och det är hockeypremiär just i detta nu, Frölunda vs. Växjö. Man håller ju indianerna.
Annars fick tandläkaren sig ett besök idag, och där konstaterades att jag druckit för mycket vin, inga hål och två tänder utan känseln sen olyckan. Så det är väll något man får leva med men det gör inte speciellt mycket :)
Det är även fotboll ikväll, dock Zlatan borta pga. skada. Men alltid fint med en match som Barcelona - Milan. Hoppas det inte blir för mycket däng bara..
Har även skrivit mitt första riktiga kärleksbrev någonsin. Jösses. Får hoppas det uppskattas av den andra hälften ;)
Nu period två och skingra tankarna lite. Ser fram emot en liten shoppingtur och ett besök hos kirurgen på torsdag =)

Otroligt sugen på alkohol. Heeeeeeeelt sjukt!!!!!! Tur jag har morfintabletter så jag får mig lite rus i alla fall.