Jag må vara dramtisk, men det ser jag som en positiv grej.
Tänkte faktiskt säga hejdå.

Jag har varken tålamod eller ork att skriva ett inlägg på bloggen längre. Kan aldrig riktigt skriva det jag vill skriva för modet finns inte där. Och sen när jag läser igenom allt jag skriver så är det mesta klagomål och en bristande känsla på att jag faktiskt har tappat både hopp och tro på allt.

Tack alla trogna läsare, men vill ni veta vad som egentligen händer i mitt liv
och hur det är så finns det andra medel man kan använda sig av.

Tack och hej!