Det är verkligen varma, fuktiga, heta och fina dagar i Ludvika. Det är inte ofta det regnar eller åskar, eller i alla fall inte i Marnäs. Det är något speciellt att bo i Marnäs. Det är ljuvligt, men väldigt irriterande ibland. Men man vänjer sig efter 20 år på ett ställe där allting finns.
Har varit iväg på en picknick ute på en udde med A-L och Marre. Det åts pizza och sallad, så där riktigt trevligt. En tändare gick söndare, ett tält hittades och vi satte oss på ett myrbo. Det blev en väldigt fin onsdagskväll. Sen idag blev det en lika fin kväll. Den här gången åkte jag och Marre ut på Väsman och fiskade. Där en aborre och en gädda blev vinsten, allt från Marres spön (ja, hon hade två). Så lite bittert blev det när jag såg min gädda hugga på betet med struntade i det. Men vad gör man? Nu vet jag också att jag är livrädd för stora fiskar. Gäddan vägde ju liksom typ 2kg. Asstor.. enligt mig. Men.
Skogen och sjön är verkligen vacker runt Väsman. Det är verkligen det. Folk underskattar verkligen Ludvikas fina vyer när de bo här. Tror nästan man måste flytta härifrån för att uppskatta där man har bott. Men ja. Ludvika är vackert, så är det.

Imorgon blir det Västerås om mamma orkar. Och om hon kan sova i bilen så hon kan koppla av. Får hoppas.

Sen det här att känslor hamnar i obalans, är väldigt vanligt. Men jag börjar verkligen inse hur mycket vissa personer betyder. Hur mycket jag saknar människor jag inte träffar regelbundet och hur det känns när man väl får prata och se dessa personer. Sen när man har mer känslor för någon gör ju inte det saken bättre direkt. Men skönt att hamna i någon sorts harmoni och tillfreds med hur man känner.
Tycker om det gör jag verkligen.