Man slutar aldrig att förvånas ändå. Gör inte så, så gör man det. Människan är ett envist, drygt jävla djur.
Varje dag våndas jag av hur jag tänker och funderar på vad jag vill ta vägen och göra. Ger ett ultimatum, och personer gör det ändå. Ska man då skratta åt det för man visste att det skulle ske eller bli skitsur fast man ändå påverkat beslutet som personen i fråga tog?
Mamma säger varenda dag att hon vill vinna pengar. Och jag börjar verkligen på riktigt förstå henne nu. De som har pengar eller kan leva med de pengarna de tjänar in säger att pengar kan inte köpa glädje. Men tro mig, det kan den. Pengar är inte allt? Pengar är väldigt nära allt. Utan pengar lever du inte. Men i alla fall, blogginlägget skulle inte handla om pengar. Pengar finns och det är bra, dock inte i min plånbok.

Nej, men börjar verkligen fundera över det här med att man ständigt ska sätta sig själv i skiten. Gör man det för att man vill eller gör man det för att det "råkar bli så". Jag har intalat mig själv att skiten kommer till mig, och inte något som jag skapar själv. Det är vad jag tror. Men när man väl överanalyserar skiten som kommer så är det oftast jag själv som satt mig i skiten. Och då går jag in i förnekelse. Sen kör vi om proceduren.

Men i alla fall. Det är fredag, jag är nykter och det är väll ändå det som är huvudsaken.
Ett tips till mig själv, lyssna inte på lugn musik på kvällarna/nätterna - allting känns värre då.