så, ärligheten varar längst.

Jag pluggar till något som jag i slutändan inte ens vill bli. Jag pluggar för att jag vet att det är enda chansen att få flytta hemifrån. Jag vill inte leva som vikarie det fungerar inte längden och jag har redan provat på det.
Jag pluggar och sätter mig i skulder, skulder som jag egentligen vill vara utan.
Söker en lägenhet och får gå på visning, har första tjing och allt. Men hon som ska hyra ut den kan inte bestämma sig, vilket gör mig helt galen. Jag kommer inte orka pendla till skolan, då struntar jag i hela grejen och får leva i fattigdom istället.
Jag berättar att jag älskar en annan och då dyker gamla flammor upp som "gubben i lådan", som jag en gång älskat av allt jag hade. En karl som väntat, tänkt och saknat mig. Och jag pallar verkligen inte. Bara försvinn, det är drygt som det är ändå.

Vad vill jag bli när jag blir stor?
Fotbollsproffs (först lär jag göra könsombyte och gå tillbaka 10år av mitt liv).
Idrottslärare?
Personlig tränare?
Simlärare?
Har inte den blekaste aning.

Jag vill ha ett mejl idag, och det svaret kommer nog betyda mer än något annat. Nu, tack.
Eller varför inte vinna några miljoner på lotto.

Skriv här

Kommentera här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback