Fruktansvärda dagar. Motgång efter motgång och viljan att pallra sig igenom det fallerade helt igår. En av de få gånger då jag faktiskt brytit ihop inför en stor samling människor på ett sjukhus hände igår.
Man väntar och hoppas och fast jag har sagt åt mig själv att sluta hoppas så gör man det ändå. Och hoppet släcktes med en rejäl brandsläckare.

Jag pluggar. Jag deppar. Men jag har fina ljuspunkter i personer i alla fall.