Jag är en studerande lärarstudent. Har fått ett nytt smeknamn "Ludvika", måste lära mig dricka kaffe, skaffa en lägenhet i Köping/Västerås och jag är kär i en underbar karlfan. Jag trivs otroligt bra med studierna och den nya "klassen". Det känns mycket bättre än vad jag trodde. Dock är det svårt att inse att jag måste lämna det vackra Ludvika bakom mig. Jag har gått och hatat den här staden så länge att det känns jobbigt när man söker sig bort. Jag har även insett att vatten är ett stort bidrag till varför jag älskar Ludvika och även Göteborg.
I alla fall. Har fått mer perspektiv och insyn på livet när jag träffat andra människor från andra ställen. Man får veta hur människor i samma ålder som en själv håller/hållit på med i några år. Dock klagar jag inte vad jag har gjort i dessa år efter gymnasiet men visst önskade man att vissa saker kunnat ändrats till det bättre eller fått en hel del saker ogjorda.

Sen har det gått och blivit höst också. Hösten är en fin årstid men totalt onödig då de flesta längtar efter vår, igen. Fast julen är älskvärd och även min egna födelsedag. Snart är man 21 och tar goda steg mot en 30års kris. Men det lär man också ta sig igenom. Har faktiskt fått lite julkänsla, dock några månader förtidigt och även nyårskänslor. Det känns som de kan bli riktigt fina i år.

Annars vet jag inte vad jag ska skriva. Har druckit min alkohol för den här helgen, några cider. Ingen fest, och det behövs inte heller. Dock är det trevligt men ja det går att vara utan också. Förresten. I morse var jag så trött att jag glömde böja på huvudet när jag skulle gå nedför trappen att jag slog i skallen, så nu har jag ännu färre hjärnceller. Inte bra det. Det kommer bli jobbigt när jag ska plugga imorgon alltså.