nedstämdhet och utan ord
Springer runt och försöker få klarhet på saker ting. Vad vill jag, vad vill jag få ut, hur vill jag att mitt liv ska se ut, hur vill jag att det ska kännas när jag går och lägger mig. Jag försöker att ha något att göra hela tiden så tankarna inte springer sig galna i mitt huvud. Går med ständig musik i öronen och drömmer mig bort till en efterlängtad kryssning på fredag, och imorgon är det en fika inbokat. Det kommer kännas fint att få umgås med annat folk, få höra på andras åsikter och andras liv för ett tag. Just för att jag just nu inte vill tänka på mitt egna.
Att känna sig ledsen och besviken, är mer krävande än vad jag hade trott. Men det gäller att hänga i ändå och förhoppningsvis finner man sig ett svar därinne tillslut.
Läste en blogg alldeles nyss, och hon har skrivit precis det jag har tänkt många många gånger. Men som man aldrig säger rakt ut. Så här kommer hennes egna ord, Louise Flinck - http://blogg.amelia.se/big-ass-fashion.
"Jag minns samtalet jag hade med en kompis för många år sedan. Hon klagade över att hon var tjock. Ja men du har storlek 36, du är inte tjock då! Lite mindre och du är nere på barnstorlekar. Vad tycker du egentligen om mig och andra med kropp som min? Vi måste ju vara äcklande och frånstötande. För så tar jag det om folk klagar så in i helvete på sig själva fast de inte är överviktiga eller tjocka på något sätt. För jag ÄR överviktig och om folk klagar på sig själva måste det betyda att jag ser ut som fetto-hin håle herself."
Skriv här
Postat av: Ann-Louise
Jag kan svara direkt på det, har man sånna tankar, som jag har just nu när jag ser att vågen bara tickar uppåt och jag fortsätter att äta som jag gör endå, även om jag tränar som fan nu... Man bryr sig inte ett skit om hur andra ser ut, man har fullt upp med sig själv. Man är van att se SIN kropp på ett visst sätt, man är självupptagen helt enkelt.
Trackback